KAPITEL 1


SKAPELSEN AV VÄRLDEN

 

001 GINNUNGAGAP (Tomheten).
DE TRE KÄLLORNA.
YGGDRASIL (Världs trädet)

Det fanns en början på världen.
Tre krafter verkade i Ginnungagaps uråldriga tomhet.
Det var kylan, värmen och skapandets krafter, som sprang upp från tre källor, vilkas ursprung är höljt i dunkel.
Efter skapelsen så har dessa källor en plats i världen, deras namn är: Vergelmer, Urds källa och Mimers källa.
Norr om Ginnungagap så var rymderna insvepta i en isande dimma, men i söder vällde värmen upp från Urds källa.
Elementen bildades genom att kölden och värmen möttes.
I själva mitten av Ginnungagap låg skapandets källa, och i de okända djupen fanns fröet till Yggdrasil.
Yggdrasil växte och växte tills dess grenar sträcktes ut över de omätliga rymderna.. och världen fanns.

 

 

002 UR VARELSERNA

Den första levande varelse som vaknade i den uråldriga tomheten var kon Audhumla.

Ur isen slickade hon gudarnas stamfader Bure, och ur hennes juver strömmade fyra floder av mjölk, som gav näring åt den uråldriga kaos jätten Ymer, som hade bildats ur elementen.

Från Ymers lemmar kom klanen av jättar: från hans vänstra armhåla kom klanen som är vänlig mot gudarna, bland dem Mimer, hans syster Bestla och nornorna.

Ymers två fötter födde den monstruösa och missbildade klanen kallad rimtursar (Frost-jättar).

 

 

003 UNDERJORDEN. BURS SÖNER

Underjorden, eller Jörmungrund, var den första skapade världen.
Mimers som är den ursprungliga smeden, vaktar skapandets källa, men hettans källa är vaktad av nornorna, Urd, Skuld och Verdandi. (ödet, nödvändigheten, vardandet)
Bur, son till Bure, tog till hustru Bestla, Mimers syster.
Deras söner, Oden, Höner och Lodur är förfäder till alla gudar.

 

 

004 JORDENS SKAPELSE

Yggdrasil växte till stor höjd, och togs om hand och vattnades av Mimer och nornorna.

Midgård vilar i Yggdrasils grenar.
Där levde under långa tidsåldrar Ymer och hans avkomma Frostjättarna.

 

 

005 ODENS SJÄLVOFFER

Oden, var som ung fast besluten att styra jorden, men insåg att han skulle behöva hjälp för att bli av med ur-jättarna som ockuperade Midgård.

Han klättrade upp i Yggdrasil, och hängde där i nio nätter utan mat och vatten, sårad med ett spjut, offrade sig själv, till sig själv, och bad för den makt han behövde.

Mimers lät honom dricka från skapelsens källa, och lärde honom maktens runor. (fimbulþulur).

 

 

006 FROST-JÄTTARNA BESEGRAS

Oden och hans bröder Höner och Lodur konfronterade Ymer.
Frost-jättarna drunknade i Ymers blod, och deras själar vandrade ner i nordligaste delen av Underjorden, den mörka och dimmiga Niflhel.
Några av de yngsta Frost-jättarna flydde knappt, och kröp upp på stranden i den nordligaste delen av jorden, som kallas Jotunheim (jätte världen).

 

 

007 VÄRLDS KVARNEN

Mimers hantverkare byggde en stor kvarn på toppen av Vergelmer i Under-jorden.

Kvarnen reglerar flödet av vatten. Den snurrar även himmelskupolen samt maler köttet av Ymer och hans fränder till bördig jord.

 

008 SKAPELSEN FORTSÄTTER

Markens jord är Ymers kött som täcker hela Midgård, denna mark som Bur's söner lyfte upp ur havet av Ymers blod.

Smederna, som byggde världskvarnen, skapades av Mimer och Durin (Mimers första son, den äldste av Dvärgar) i enlighet med gudarnas påbud.
Dessutom har de skapat himmelen av Ymers skalle, bergen från hans ben, etc. De tillverkande även alla naturens utsmyckningar.

Mimers dotter, Natt, och alla hennes fränder skapades av gudarna. Vägarna som Dag och Natt reser, var solen och månen färdas har de även fastställt.

Asarna och Vanerna definierade sina separata roller i skapelsen.

Vanerna hanterar regleringen av de fasta processerna i världen, asarna skyddar hela skapelsen. Det underbara Asgard byggdes för gudarna i den yttersta toppen av världs trädet. Den bro som heter Bifrost (regnbågen) förbinder Asgard till underjorden.

 

KAPITEL 2


FREDENS TIDSÅLDER

 

009 FREDS FÖRBUNDET

Alla varelser formade ett fredens förbund och utväxlade representanter.
Vanerna gav Njord och hans barn Freja och Frej till Asarna. Oden gifte sig med Frigg, Njords syster.
Gullverig blev favorit bland gudinnorna och Oden och jätteättlingen Loke svor fosterbrödraskap. Oden sände sin son Tyr att bli uppfostrad av jätten Hymer och hans son Tor skickades till jättarna Vigner och Hlora.

 

010 GUDARNAS SKATTER

I Mimers smedja skapades många dyrbara skatter för gudarna. Där arbetade Mimers söner (dvärgar) sida vid sida med Ivaldes söner (alver).

Mimers söner gjorde halsbandet Brisingamen för Freja, och ett magiskt schackbrädet för gudarna.

Ivaldes söner smidde spjutet Gungner för Oden, skeppet Skidblader för Frej, och för Njord tillverkads den yxa som kan bryta alla lås och öppna alla dörrar.

Ivalde sönernas viktigaste skatt var ungdomselixiret vitae, som finns i Asgård och som vaktas av deras syster Idun. Njord skickade sin son Frej att lära sig av Ivalde sönernas makalösa konster.

 

011 MÄNNISKANS SKAPELSE

Nu var världen slutligen skapad och reglerad, men det fanns inga mänskliga varelser för att smycka det vackra Midgård.

Oden, Höner och Lodur skapade de första människorna från två träd som växte på stranden i Aurvanga-land, Ask och Embla.

 

012 HEIMDAL KULTURENS UPPHOVSMAN


Ättlingarna till Ask och Embla levde ett trist och kulturlöst liv.

Men en dag en drev en båt in mot stranden, och i båten låg en liten pojke och sov, på en kärve av vete, omgiven av skatter och verktyg.

Pojken var ingen annan än Heimdal, skickad av gudarna.

Människorna accepterade honom, och lät honom växa upp ibland dem.
Han lärde dem att tända den heliga elden, instruerade dem i runskrift och vishet. Han lärde dem att utföra hantverk samt organiserade och stabiliserade samhället i tre klasser.

 

013 HEIMDAL FÖRSTE ANFADER


Heimdal levde länge som människa bland människor och hans styre var en guldålder av fred och välstånd.


När han dog, återvände hans båt för att ta honom tillbaka. De sörjande människorna lade Heimdals lik i båten, omgiven av hans skatter och vapen.

Båten seglade sedan tillbaka till Vanhem, där Heimdal blev av med sin åldriga mänskliga form, återfick sin eviga ungdom och togs emot i Asgård.

 

014 SKJÖLDBORGAR
ANDRE ANFADER

Skjöldborgar blev härskare över Aurvanga-land efter Heimdal.
I Midgårds guldålder hade mänskligheten mångfaldigats och migrerade så långt som Svarins hög i Svitjod (Sverige).
I de norra bosättningarna blev Ivalde härskare över män.
(Gå till 68)

 

KAPITEL 3


FRÅN FRED TILL KRIG


015 DE ONDA MAGISKA
RUNORNA OCH FÖRSTA
BRÄNNINGEN AV GULLVEIG


Frostjättarna, avkomman från Ymers fötter som levde i Niflhel, hatade mänskligheten passionerat. Mänskligheten var skapad och skyddad av gudarna och detta stack i frostjättarnas ögon.


De hatade även det heliga run poemen som Oden lärt från Mimer, samt all upphöjd kunskap som Heimdal skänkt mänskligheten.


Jättarnas syfte är att bringa värden till undergång och återskapa den kaotiska antiexistensen ur vilken de var födda.
Gullveig och Loke var deras hemliga agenter i Asgård.

Gullveig satte samman en perversion av Heimdals kunskap och skapade den onda magin och den svarta magins runor.
Turligt nog så upptäckte gudarna plotten och dömde Gullveig till döden. Men gudarnas vita eld kunde inte förinta Gullveig utan hennes onda hjärta blev kvar i världen.

 

016 FÖDELSEN AV
MIDGÅRDSORMEN

Loke hittade det och svalde det halvt brända hjärta av Gullveig. Han blev gravid och födde Midgårdsormen, som han kastade i havet.


Midgårdsormen växer i direkt proportion till ondskan i världen.

 

017 TORS FÖRSTA JÄTTEDRÅP


Vingner och Hlora planerade att förråda Odens förtroende och döda Tor, Paret hade imponerats av Tors styrka och storlek som växte för var dag. Men Tor förstod vad deras avsikter var och tog det svekfulla paret av daga.
Han återvände till Asgård och tog med sig den magiska stenhammaren som tillhört Vingner.
Vid denna tid så levde mängder med Jättar i Jotunheim, som var indelade i många kraftfulla ätter.

 

018 GUDARNAS CITADELL
VID ELIVÅGOR

 

Eftersom eder hade brutits, en Jättegisslan bränts till döds i Asgård, och fosterföräldrarskapet var havererat av Tor, så var det ursprungliga fredsförbundet inte längre giltigt.

Nu fruktade Gudarna en invasion av jättar i Midgård.
Därför byggde de ett citadell söder om Elivågor, strategiskt placerat för att hålla ett öga på jättarna.

Detta citadell (förmodligen "Ysetur") tillhörde Tor, men han överlämnade det till kungen av alverna, Ivalde, som regerade citadellet med hjälp av Egil hans son, och en mängd alvsoldater.

Ivalde, en kung av Sverige och Finland var den bäste av alla spjut-hjältar.
Egil var den främste av bågskyttar och skidåkare.

Egils bror, Völund (Här är vår alvsmed), var en mästare i smide och hantverk, som studerat under Mimers själv, och ansågs vara likvärdig med Mimers söner, om inte bättre.
Ivalde och hans söner och fränder svor trohetseder till gudarna.


019 ANDRA BRÄNNINGEN
AV GULLVEIG

 

Gullveig återföddes i Jotunheim, och banade sig väg mot Midgård, där hon reste under en ny inkarnation och kallade sig Heidur.


Hon lärde ut sina onda runor till människorna, och försökte får dem att vända sig bort från Heimdals heliga runor, samt gjorde vad hon kunde för att förstöra mänskligheten med sina onda trick.


Men som tidigare var hon tagen på bar gärning, och gudarna ansåg att hon skulle brinna ännu en gång.
Och så gjorde hon, men återigen så åt Loke upp hennes hjärta som denna gång gav upphov till Fenrisulven, en gigantisk monstervarg som Loke lyckades övertyga gudarna att hålla som husdjur i Asgård.


020 JÄTTARNA OROAS AV TORS STYRKA

Jättarna tillsammans med Loke intrigerade för att ta reda på hur stark Tor egentligen var, samt hur farlig motståndare han kunde tänkas vara.

Loke lurade Tor att besöka jätten Fjalar, och även följde honom dit.
På deras väg till, samt i, Fjalars hall var de utsatta för prov då deras syn var förvänd så de inte såg var testen egentligen bestod i, ty Fjalar var förslagen i magi.

Tävlingarna som Tor deltog i slutade alla med hans nederlag, men dessa var bara magiska vanföreställningar som utarbetats av Fjalar.
Egentligen så hade Tor visat prov på näst intill ouppfattbara krafter, och jättarna fick mycket att tänka på.

 

021 TJALFE OCH SVIPDAG

Egil och hans fru Groa tog hand om en föräldralös pojke som heter Tjalfe. Han växte upp i Egils citadell och visade snart prov på både vett och talang för stridskonst.
Senare födde Groa ett omtalat strålande vackert barn vars far var Egil. Barnet fick namnet Svipdag (Odur) och nornorna hade mycket i väven för hans framtid. (Se också 75).


022 TOR OCH HYMER

Jätten Hymer ägde tjuren Himinhrjótur. Han hade även också en stor
bryggarkittel. Denna var nödvändigt för gudarna på grund av mjödet som gjordes däri av havsjätten Ägir.


Tor gick till Hymer, tillsammans med Tyr, som var Hymers fosterson.
Tor lämnade sina bockar och vagn hos Egil i citadellet Ysetur, och korsade Elivågor och banade sig väg in i Jotunheim.
Hymer bjöd Tor att gå på fiske med honom, eftersom båda hade erfarenhet av storfiske.


Tor agnade sin krok med huvudet av Himinhrjótur. Detta var inget vanligt fiske ty Midgårdsormen som ligger i ring runt midgård tog betet.
Tor vägrade släppa taget och en blek Hymer klippte till sist linan för att rädda de två från ormens käftar, men den stora ormen insisterade tills Tor svingade sin hammare, vilket gav en enorm buckla i Midgårdsormens huvud.


Hymer var djupt skakad men imponerad.

De återvände till Hymer boning, för att vidare testa Tors makt, men Tor låg ett steg före och bara stal Hymers bryggarkittel och kom undan med Tyr.
Hymer och hans jättefränder följde efter, men asarna hanterade dem. Sålunda kom det sig att Hymers bryggarkittel hamnade i Asgård.


023 LOKE OCH TJALFE

Medans Tor var hos Hymer så passade Loke på att besöka Egils citadell. Loke lurade Tjalve att bryta ett av benen efter måltiden av bockarna som de tillagat. Problemet var att det var inga vanliga bockar, det var Tors bockar och de återuppstod efter varje måltid. Men Tor förlät Tjalfe och gjorde honom till en fosterson.

 

KAPITEL 4


INNAN FIMBULVINTERN

 

 

024 TOR BESÖKER JÄTTEN GEIRRÖDS GÅRD

Det var nu ofrånkomligt att gudar och jättar låg i krig.

Egil hade fullt upp med att försvara Elivågors sund.

Två av jätten Geirröds döttrar intrigerade med Loke för att undergräva styrkan i Egils, Tjalfes och deras alvkrigares försvar och vaksamhet .

Loke lurade Tor att ge sig ut på en kampanj mot jätten Geirröd.
Tor, Egil, Tjalfe och deras legioner banade sig väg in i Jotunheim.
Där blev de utsatta för ett bakhåll, och Egil och hans hjältar drunknade nästan i Elivogars strömmar.
Men efter en strid med jättarna inuti Geiröds steniga salar, så triumferade Tor och alverna, och Geiröd och hela hans klan besegrades grundligt och slutgiltigt.


025 STÖLDEN AV TORS VINGNISHAMMARE (stenhammaren)

Medan Tor reste med Loke så befanns hammaren plötsligt stulen.
Jätten Trym låg bakom det hela. Trym begravde den djupt i marken och vägrade att lämna tillbaka den om inte den fagra vanadisen Freja lämnades i utbyte för giftemål.


Tor begav sig då till Trym utklädd till Freja bärande brudkänning och bar Frejas smycke Brisingamen runt halsen. Han åtföljdes av Loke som förklätt sig som brudtärna.
Vid bröllopets höjdpunkt bars hammaren högtidligt fram för att läggas som brudgift i Freja knä.
Tor grep då hammaren och brölloppet tog en oväntad vändning.


026 ASGÅRDS MURAR


Fredens tidsålder var nu fullständigt slut, så gudarna behövde bygga försvarsverk runt Asgård för att skydda dem från det reglerade universums svurna fiender.


Den enda byggare som fanns tillgänglig var en jätte som krävde solen, månen och Freja som betalning.
Men han förhindrades att avsluta arbetet inom given tidsgräns av Loke och därmed blev hans betalning för arbetet förverkat.


När jätten insåg att betalningen skulle utebli greps denne av ett ofantligt raseriutbrott, så Tor tvingades resolut hantera det hela.


Loke hade under tiden förvandlat sig till ett sto för att förföra Jättens häst, och strax efter födde Loke den åttafotiga springaren Sleipner som blev Odens legendariska häst.

 

027 LOKE KLIPPER SIV'S HÅR

Loke klippte av Sivs hår när hon sov som ett av sina otaliga streck. Senare gjorde Völund son till Ivalde en gyllene peruk till henne. Peruken slog rot och växte som vanligt hår.

 

028 LOKE ARRANGERAR EN TÄVLING MELLAN IVALDES OCH MIMERS SÖNER


Vad som händer här kommer att ge resonans i genom hela myten.
Loke kläckte en plan som på ytan såg ut att gynna gudarna och natursmederna, men vars egentliga syfte var att skapa osämja mellan gudar och smederna, samt att driva in en kil mellan de två grupperna av smeder. ( Dvärgarna/Mimers söner vs. Alverna/Ivaldes söner.)

Loke satsade sitt huvud till Brokk att Sindre, Mimers mer artistiske son, inte kunde skapa skatter som kunde slå Ivalde sönernas skatter. (Sivs gyllene hår, skeppet Skidbladner, spjutet Gungner.)

Brokk, som gillade iden att kapa av Lokes intrigerande huvud, accepterade vadet. Hans bror Sindre smidde galten Slidrugtanne för Frej och Freja (som kan springa både i land och i luften), ringen Draupner för Oden (en ring som ynglar av sig 8 ringar var 9'e natt.) samt en ny hammare (Mjölner) för Tor . Denna hammaren kan inte stjälas då den alltid återvänder till sin ägare.

De enda möjliga domarna i denna tävling var gudarna själva, som efter att ha prova ut skatterna kom upp med en bedömning. Denna bedömning får ofattbara konsekvenser som vi ska se längre fram.

 

029 JÄTTEN RUNGNER I ASGÅRD


Oden red Sleipner in i Jotunheim för ett möte med jätten Rungner, som hade påstått att hans häst Gullfaxe var den bästa av alla hästar.
Rungner stred verbalt med Oden under ritten hela vägen tillbaka till Asgård där naturligtvis Odens häst Sleipner nådde fram först.

I Asgård så blev Rungner gästfritt erbjuden dryckjom, men han blev snart oresonlig och började hota sina värdar.
När Tor kom in i hallen så ångrade jätten sitt skryt och sina hot och påpekade den borgfred som rådde då han var Odens gäst.

Då jätten inte hade med sig några vapen så utmanade han Tor på envig längre fram i Grottunagård. Tor accepterade.

 

030 NYA HAMMAREN MJÖLNER TESTAS


Tor åkte för att kämpa med Rungner.
Han hade förväntat sig att Egil skulle följa honom men när han nått Egils citadell så fick han veta att Egil var ute på kampanj emot en arme av jättar.

I stället så lät Tor Tjalfe bli hans vapenbroder i den kommande striden.
Striden var hård och Tor föll till marken men slungade då den nya självreturnerande hammaren som effektivt splittrande Rungners skalle i små, små bitar.

Tjalfe gjorde även bra ifrån sig mot Rungners ler-jätte Mökkurkalfe.

Hammaren Mjölner var förträfflig.

031 TOR RÄDDAR EGILS LIV


På väg tillbaka från striden med Rungner så möttes de av en isande snöstorm.
Tor fann och räddade då Egil från säker död och bar honom över Elivågors strömmar fram till alvernas citadell Ysetur.

 

032 EGILS STJÄRNA


Under denna tur tillbaka så hade Tor missat att en av Egils tår var fullt exponerad för kölden.
Tån förfrös, så Tor senare bröt av den och kastade upp den på himmelen där den återfinns än idag och kallas Örvandils tå. (Örvandil är ett av Egils namn.)

 

033 GROAS MAGISKA SÅNG


När Tor fört den halvdöde Egil tillbaka, så var han fru Groa där väntande.
Hon sjöng magiska runsånger för att hela sin make Egil, men hon var så till den grad uppfylld av lycka av att se sin make levande att hon stakade sig. Som ett resultat av detta så gick Egils tå förlorad.
Hon var trots skimären lycklig att den förlorade tån blev transporterad upp till himmelskupolen av Tor.

 

034 MJÖDET OCH MÅNEN


I Ivaldes rike upptäcktes en källa som namngavs Byrger. Denna källas flöde var troligen direkt länkad till Mimers källa men med egna egenskaper så som givande poetiska krafter och extas.
Ivalde försökte hålla upptäckten hemlig och skickade två av sina barn till källan för att hämta mjödet som sprungo där ur.

Månguden upptäckte ungarna på deras väg tillbaka med ett kärl fullt med mjöd som han lade beslag på.
Månguden lämnade lite till gudarna.

 

035 IVALDE KOMMER PÅ KANT MED GUDARNA


Ivalde kom på Nepur månguden när han reste genom underjorden med mjödet som skulle levereras till gudarna. Ivalde övermannade Nepur och tog tillbaka mjödet som han ansåg som sitt eftersom han funnit källan.
För att inte bli av med mjödet så överlämnades det till jätten Fjalar, som skulle förvara det i sina djupaste valv, i sin steniga boning.

Ivalde ingick en edsvuren vänskap med Fjalar vilket involverade ett giftermål med Gunnlöd, Fjalars dotter.

 


036 ODEN BESÖKER FJALAR SAMT IVALDES HÄDANFÄRD


På dagen innan Ivaldes och Gunnlöds bröllop, besöker Oden Fjalars boning med sitt utseende förvandlat till Ivaldes.

Oden gick till sängs med bruden och därefter lät han sitt rätta utseende komma fram. Gunnlöd visade då Oden till mjödet som han sedan bar tillbaka till Asgård efter att ha förvandlat sig till en örn.

Ivalde var utsatt för ett överfall av Fjalars dörrvakt och avled, då det aldrig går att lita på en jätte, vilket även jättarna själva tillstod.

 

037 GUDARNAS DOM I VADET MELLAN LOKE OCH BROKK


Efter att ha bevittnat Rungners expediering så ansåg gudarna att hammaren Mjölner var den främsta och mest värdefulla av alla skatter för Asgård, och därför följdaktien så var Mimer sonen Sindri en bättre smed än Völund. Alltså hade Brokk vunnit.

Men Loke utnyttjade ett kryphål, så gudarna dömde att Brokk kunde endast få Lokes huvud inte hans hals.

Genom detta praktfiasko så lyckades gudarna förolämpa både Ivaldes söner och Mimers söner. Detta skulle inte Völund glömma, tvärt om.

En rasande Brokk hoppade då upp, och eftersom Lokes huvud nu var hans, så sydde han igen Lokes mun för att slippa höra vad som kommer därur. Loke var för en tid mållös.

 

038 VÖLUND OCH LOKE


Oden, Höner och Loke reste genom vildmarken.
Völund bar en så kallad Örnhamn som lät honom anta formen av en örn. Han grep Loke i flykten och bar iväg honom, samt tvingade Loke att gå med på att smuggla Idun ut ur Asgård med gudarnas elixir för evigt liv.
Völund var nu inställd på hämnd för både sin fars (Ivaldes) död samt den förolämpning som tävlingen inneburit. Han fattade beslutet att förstöra gudarna och hela deras skapelse.

 

039 IDUN FÖRS BORT


Loke lurade ut Idun från Asgård med elixiret. Hon var nu en fånge hos gudarnas fiende.

 

040 FREJA FÖRSVINNER FRÅN ASGÅRD


Loke, på Völunds inrådan, tog fram en plan med hjälp av sin ränksmidande syster Gullveig, och tillsammans lyckades de föra bort Freja.
Völund gav bort Freja till jätten Belis klan.

 

041 FREJ LÄMNAS ÖVER TILL JÄTTARNA


Völund och Egil lämnade även över Frej, deras fosterson till samma förhärdade jätte klan.

 

042 NJORD MÄKLAR FRED

 

Njord tog Balder och Höner med sig och skyndade iväg för att finna Ivalde sönerna. När han kom fram till Elivågor fick han veta att Völund och hans bröder hade lämnat alvernas citadell, helt obevakat dessutom.

Njord och hans fränder fann till slut bröderna i världens nordligaste vildmark.

Försöken till fredsmäkleri fallerade totalt och resulterade i en pilbågsduell mellan Höner och Egil.

Egil bevisade sin överlägsenhet men Höner blev trots detta inte skadad.

 

043 IVALDES SÖNER BLIR FREDLÖSA

Völund, Egil och Slagfinn som var den tredje av Ivaldes söner, valde att bli fredlösa. Deras steg gick hela vägen till världens nordligaste gräns, till Ulvdalarna, dit gudarna aldrig färdas. (gå till 63)

044 Naturens diser (mindre gudinnor) som kom ur Ivaldes ätt, lämnade även de gudarna och flög som svanar till Ulvdalarna för att sluta upp med de fredlösa.

 

045 MIMERS SÖNER SÄGER UPP SIG

 

Mimers söner lämnade sina uppdrag som mästarsmeder för gudarna. De fortsatte dock att stödja världens ordning, som nu var i fara på grund av Ivalde sönerna.

 

046 GULLVEIG BRÄNNS FÖR TREDJE GÅNGEN

 

Det blev upptäckt att det var en av Frejas leksystrar som var skyldig till förräderiet med att lämna över henne till jättarna. Den skyldiga var ingen annan än ännu en inkarnation av den monstruösa Gullveig.

Tor fällde häxan med hammaren och därefter brändes kvarlevorna en tredje gång.

De delar som inte kunde förtäras av gudarnas heliga eld förpassades denna gång till underjorden och begravdes i helig jord i försök att förta dess onda krafter.

Loke lyckades trots detta att äta häxans hjärta ännu en gång.

 

047 BRODER FÖRÅDER BRODER

 

Höder jagade i Järnskogen och tillbringade natten i en grotta där en häxa välkomnade honom. Han förhäxades med en magisk tinktur så han blev lurad att svära en ed. Eden gick ut på att tillskansa sig Nannas kärlek. Nanna var Balders trolovade.

Den magiska drycken fyllde Höner hjärta med ett brännande begär för sin broders fästmö.

När han vaknade upp nästa dag så var han till brädden fylld av skam, men trots detta bunden av eden att förråda sin broder.

 

048 HÖNER ANSLUTER SIG TILL JÄTTARNA

 

Efter att Egil lämnat alvernas citadell vid Elivågor så passerade många jättar gränsen och tog sig in i Midgård.

Höner anslöt sig till dessa och organiserade dem och förberedde dem för strid emot gudarna, men han och jättarna blev besegrade.

Balder tog sin ångerfyllda broder Höner tillbaka till Asgård.

 

049 BALDERS FÖRTVIVLAN

 

Balder ansattes nu av onda drömmar och djup förtvivlan.

Diverse profetior förutsåg hans död.

Asgård var försvagat och Midgård i fullt förfall.

Tre stora krafter hade gått förlorade till jättarna. Frej naturens gud. Freja kärlekens och fertilitetens gudinna samt Idun den eviga ungdomens gudinna.

En klan av natursmeder hade slutat arbeta för gudarna, och den andra var gudarnas fiende. Även natur diserna hade lierat sig med Asgårds fiender.

Men så länge Balder fredens gud levde så fanns hoppet att den eviga vinterns krafter kunde hållas på stången.

 

050 ALLA LEVANDE VÄSEN

 

Alla levande väsen och varelse svor en ed att aldrig skada Balder. Inte ens jättarna ville se honom död.

Men...det fanns undantag. Gullveig, Loke och Völund hämnaren som nu tagit sig namnet Fjase och deformerats till en skräckinjagande Jätte.

 

051 MISTELN

 

I järnskogen växte en liten planta som glömts när alla varelser svor eden att inte skada Balder.

Loke upptäckte detta, hittade plantan och tog den direkt till Ulvdalarna, där Völund (Fjase) skapade en dödlig pil av den. Detta var en magisk pil som aldrig avvek från sitt mål.

 

052 BALDERS DÖD

 

Efter att ederna om att inte skada Balder hade svurits, så gjorde gudarna en sport av att skjuta på Balder och kasta allt möjligt mot honom då han inte kunde skadas av något.

Även Höner anslöt sig till denna lek med sin båge.

Loke lade den dödliga pilen som Völund smitt i Höner pilkoger. Loke visste att Höner var den enda av asarna som kunde misstänkas att vilja skada Balder.

Höner sköt Balder med mistelpilen som såg exakt ut som hans andra pilar, och världens hopp Balder föll död till marken.

 

053 BLODSHÄMNDENS PLIKT

 

Blodshämnden är oundviklig även för gudarna, men ingen kunde bli funnen i Asgård som ville döda Höner, och därigenom beröva Oden ännu en son.

Så gudarna var i fara att inte kunna fullfölja blodshämnden.

 

054 ODENS RESA TILL UNDERJORDEN

 

Oden sadlade Sleipner och red till underjorden från norr, passeraden genom Nifelhel mot Mimers och Urds riken.

I Nifelhel sökte han upp Gullveig broder Hrossfjoder som gav en profetia att Oden och Rind skulle komma samman i de västra hallarna och en son skulle födas som skulle bli sin brors bane.

En mardröms hund med fradgande käftar följde Oden hela vägen till gränsen för Mimers rike.

Oden sökte upp Mimer och frågande härskaren av det underjordiska paradiset att besvara hans fråga: Betydde Balders död slutet för skapelsen? Fanns något Hopp?

 

055 ODENS ÖGA I MIMERS BRUNN.

 

I utbyte för ett svar till denna gåta så måste Oden offra sig själv.

Svaret fanns i botten av Mimers brunn av skapande vishet.

Då tog Oden ut ett av sina ögon och kastade det i brunnen, där såg han världens framtid.

Oden mötte även Urd för att få svaren bekräftade på den vision som han sett i Mimers brunn.

 

056 ODEN VID GULLVEIGS HÖG

 

Oden red vidare och snart passerade han den plats där Gullveig blivit begravd. I närheten fanns ett magnifikt palats. Detta hade blivit byggt av Mimers söner. Oden tittade in och såg bänkar fulla av dyrbara ringar, och sängar täckta av fantastiska guld broderier.

Men Gullveigs grav var täckt av snö trots att vinter aldrig kommer till Mimer rike.

Oden uppväckte häxan tillbaka till livet, men allt hon gjorde var att upprepa sin brors profetia.

 

057 ASMEGER OCH BREDABLICK I UNDERJORDEN

 

Palatset som Oden sett spelar den viktigaste av roller. Mimer hade redan sett framtiden, och läst järtecknen som bevisade att ett fruktansvärt öde väntade världen.

Mimer ville bevara människans klan som sprungit från Ask och Embla, och skydda dem från synd och misär, så han fann två barn, Liv och Livtrastir och beordrade sina söner natursmederna att bygga för dem ett storslaget palats i morgonljusets land, öster om Jörmungrund.

Detta palats omgavs av den grönaste av skogar. Palatset var även byggt för Balder vilkens öde Mimer redan sett.

Delling morgonens alv är väktaren till Bredablick. Porten är magisk och byggd av Sindre (Dvalin) och hans smeder. Genom porten kan ingen synd, sorg eller ålderdom passera.

De två människobarnen närs av daggen som droppat från Yggdrasils grenar. Så nu väntar de på Balders ankomst och drycken som ger de döda nytt liv väntar Balder i hallen.

 

058 URD FÖRUTSPÅR RAGNARÖK

 

Oden red vidare tills han anlände till nornans brunn.

Han frågade Urd om hon kunde svara på gåtan som tyngde han sinne.

Urd svarade att hon visste att Odens öga låg djupt i Mimers brunn av vishet, så Oden borde ha alla svar på sina frågor.

Men Oden lade skatter för hennes fötter och bad om visshet.

Då sjönk Urd in i trans och uttalade det fruktade kvädet som berättar om världens tunga öde.

 

059 BALDERS BEGRAVNINGS BÅL

 

Balders bål byggdes på hans skepp Ringhorner.

Oden bar själv sonen i sina armar och lade honom på bålet.

När Nanna, Balders fru såg detta så brast hennes hjärta av sorg, så hon fick förenas med sin älskade make och lades vid hans sida på bålet.

Oden lade ringen Draupner på Balders bringa och viskade i sonens öra.

Vad Oden viskade till Balder kommer aldrig att bli känt.

Bålet tändes och det brinnande skeppet seglade ut på himmelshavet.

 

060 ODEN ANVÄNDER DE MAGISKA RUNORNA

 

Lagen krävde hämnd för Balder, och Oden visste att Rind som var Kvälls alven Billings dotter, skulle föda hämnaren.

Rind avböjde Odens närmanden så han tvingades använda magi för att fullborda ödet.

 

061 BALDERS HÄMNARE

 

Rind födde Vale till Oden. Vale forcerade sig ut ur sin mor innan tiden var mogen och dräpte Höner endast en dag gammal och fortfarande oansvarig och ovetande av den digra nödvändighet som var den enda anledningen till hans födsel.

 

062 SKAPELSEN AV SJUKDOMAR

 

Loke ånyo gravid av Gullveigs hjärta, födde till värden sjukdomens drottning Leikin. Hon skulle snart få mycket att gör med den förestående fruktansvärda Fimbulvintern som direkt följde efter Balders död.
(Notera att denna Leikin är identisk med Snorres Hel, drottningen av Helvetet. Den riktiga Hel är förstås nornan Urd, drottningen av de södra delarna av underjorden.)

KAPITEL 5


FIMBULVINTERN

 


063 IVALDES SÖNER I ULVDALARNA

I den nordligaste utposten av världen, inte lång från en av tunnlarna som leder ned i underjorden, där byggde Ivalde sönerna sin boning.

Egil och Slagfinn skidade och jagade, men Völund satt ensam i smedjan och förkovrade sig. Men när han tröttnade på sitt städ så svingade han sitt magiska spö och mässande magiska onda sånger.

 

064 VÖLUNDS STORA MAGI

 

Völunds starka magi fyllde luften med dimmor, rimfrost och tjocka moln som rullade söderut förorsakande snöstormar och isande hagelstormar över Midgård.

Varje dag, under många års tid, så sände Völund ut sina isande vindar mot en hjälplös mänsklighet.

Luften var förgiftad av magi. Oden tittade ut från Lidskalv och blev varse den onda makten i ödemarkerna bortom Jotunheim.

Han sände sina visa och trogna korpar Hugin och Munin för att skaffa sig underrättelse, men deras vingar blev svaga och blodet riskerade att frysa i deras ådror. Korparna tvingade återvända, så Oden svävade i lika stor okunnighet som innan.

 

065 VÖLUNDS STÖRSTA SKATT

 

Völund var inte nöjd med att förvandla Midgård till en frusen ödemark.

Han hade förlorat tävlingen mellan mästersmederna och han var fast besluten att ta en ofantlig hämnd på hela skapelsen.

Plötslig får han visionen av svärdet. Ett oövervinnerligt svärd, ett hämdesvärd, det bästa av alla vapen som han skulle göra med hela sin kunskap och skicklighet.

Han härdade eggen i de dödligt kalla strömmarna i Nifelhels forsar och karvade det med den absoluta segerns förbjudna runor.

Svärdet började lysa av sin inre kraft och Völund ser sin vision kan bli verklig.

Han smider i frenesi och snart blir det uppenbart att svärdet är det mäktigaste vapnet i de nio värdarna. Ett vapen som kämpar av sig själv.

Ett oövervinnerligt svärd som förstör allt om det inte svingas av Völund och hans släktingar.

 

066 VÄRLDENS FÖRFALL

 

Skördarna i Midgård blev mindre för vart år. Vegetationen växte inte och svält följde.

De isande vindarna förde med sig onda andar av hunger och sjukdom som fällde på dem mniskor och djur.

Gudarna verkade vara hjälplösa. Böner och offer verkningslösa.

Två stora jätte kvinnor Fenja och Menja tog tag i världskvarnens handtag och snurrade världen så marken skakade.

Stora klippor lossnade från kvarnen och sköt upp ur oceanen sprutande eld, och hela kvarnen blev skev som den fortfarande kan ses idag.

 

067 SVAN-MÖARNA I ULVDALARNA

 

Ivalde söner hade inte varit länge i Ulvdalarna då de fick besök av tre kvinnor som kom flygande i svan-hamnar. De tre hade beslutat att dela Ivalde sönernas fredlöshet.

Två var Ivaldes döttrar och deras halvsyster. Idun var trolovad till Völund och Auda som var fäst vid Slagfinn. Den tredje var Siv som skickat Egil ett budskap från Groa att hon inte kunde förenas med honom i Ulvdalarna.

 

068 MIGRATIOEN FRÅN NORDEN

 

Mängder av jättar flockades över Elivågor in i Midgårds nordliga delar.

Natursmederna som tidigare hade välsignat landet med skönhet och växtlighet, hade nu lämnat det och begivit sig hela vägen från Svarins hög till Aurvangaland i söder.

Sindri (Dvalin) var deras ledare. Mängder med teutoniska klaner levde i Svitiod (Sverige) tvingades flytta söder ut av de atmosfäriska förändringarna.

De norra svenskarna led först och sedan alla andra klaner.

Så den ena klanen puttade nästa söderut, flyende de isande vindarna från norr.

Bakom den så blev landet täck av ödemark och glaciärer.

Ett ljus av hopp om frihet från svält och köld fanns söderut.

 

069 SKJÖLDBORGAR SKAPAR ETT IMPERIUM SÖDER OM ÖSTERSJÖN

 

Mängden av folk som flockades mot Aurvangaland ökade alarmerade. Den nu åldrige Skjöldborgar bestämde att migrationen skulle fortsätta söderut över Östersjön till Europa.

Där, med hjälp av sin son Halvdan (Mannus) , grundlade han ett stort rike som sträckte sig långt ut med Rhenflodens stränder och bort till det största berget i Midgård. Det norra svenskarna erövrade Aurvangaland och stannade där.

 

070 HALVDAN, TREJDE ANFADER, FÖRSTE KUNG

 

När Skjöldborgar, människornas anfader genom guld och bronsåldern, slutligen gick bort så blev hans son Halvdan kung över alla nationerna i det nya imperiet..

Halvdan var den förste av de forna ledarna som fick titeln Kung. Hans fader hade haft titeln domare.

 

071 HALVDANS FÖDELSE

 

Han föddes på natten under en åskstorm, medan de heliga vattnet flödade ned från de himmelska bergen.

Tor var närvarade i skyn vid barnets födelse, så han är på sätt och vis Halvdans fader.

Urd och hennes systrar var även närvarande. De fäste ödes trådar under himmelen och fäste dem hårt i öster och väster, men i norr kunde de endast fästa en tråd och de bad att den skulle hålla för evigt.

Två korpar som bevittnat födseln sade att, ”detta är början på goda tider för korpar och vargar.” Pojkens föräldrar som hade lärt fåglarnas språk av Heimdal hörde denna profetia och blev dystra till sinnes.

 

072 HALVDAN OCH HAMALL

 

Skjöldborgar sände halvdan att bli uppfostrad av sin vän Hagall. Denna Hagall hade en son vid namn Hamall, Klanfader till Amelungarna.

Halvdan och Hamall var så lika att de kunde tas för bröder. De blev svurna vänner.

 

073 HALVDANS KARAKTÄR

 

Halvdan var inte endast välsignad med ett gott utseende, men även med stora fysiska och mentala gåvor tillika.

Han var den störste av de Nordiska barderna och hade komponerat kväden som passerade i generationer under många tidevarv.

Han var populär och generös och törstig för äventyr och strid.

 

074 HALVDAN OCH GROA

 

Vid ett tillfälle så följe Halvdan och Hamall med Tor till de nordliga delarna av Sverige för att strida mot Jättarna som nu bodde där.

När de red genom en skog så fick de syn på Groa och hennes hjälpredor som var på väg att bada i en tjärn.

Halvdan tvingade Groa att följa honom och gifte sig med henne.

Groas far blev dräpt i en strid med Halvdan.

(Detta utspelar sig egentligen innan del 44 och 76 och är skälet till att Groa inte kan ansluta sig till Egil i Ulvdalarna.)

 

075 GROAS SÖNER SVIPDAG OCH GUTTORM

 

Groa födde Egils son i Halvdans palats och döpte honom till Svipdag (Odur se del 21)

Senare födde hon Guttorm, Halvdans son.

 

076 GROAS AVSKED OCH DÖD

 

Groa kunde inte stå ut med att vara mor till en son vars fader var hennes fars baneman. Eller att se Egil son (Svipdag) uppfostras i Halvdans palats.

Hon viste att han förr eller senare måst hämnas på sin fosterfader.

Slutligen så skickade Halvdan iväg Groa och Svipdag.

De återvände till norra Sverige där Groa väntade på att Egil skulle återvända.

Hon tynade bort av längtan och sorg och dog slutligen.

På sin dödsbädd så sade hon till sonen Svipdag att om han någonsin var i stor nöd, så måste han besöka sin mors grav och be om hennes råd.

 

077 SVANMÖARNA OCH VÖLUNDS BRÖDER LÄMNAR ULVDALARNA

 

I början på det åttonde året i Ulvdalarna så blev svanmöarna sorgsna och fyllda med hemlängtan. De tog på sig sina svanhamnar och flög iväg.

Egil och Slagfinn lämnade då Völund för att söka efter dem.

 

078 ULL

 

Egil åtföljdes av pojken Ull, som var hans son med Siv, som hade fötts i Ulvdalarna och lärt från sin fader alla möjliga färdigheter.

 

079 VÖLUND BUNDEN OCH FRÅNTAGEN SVÄRDET

 

Mimer, väktaren av världsträdet, hade tills nu hållits sig borta från gudarnas kamp att rädda världsordningen från förstörelsens krafter.

När Völund hade skapat sitt otroliga svärd, så insåg Mimer att gudarna aldrig skulle lyckas.

Han lämnade då underjorden åtföljd av sin fru som är natt disernas mor och Njarar som är deras släktingar.

Mimer färdades hela vägen upp till Ulvdalarna, där han överrumplade en sovande Völund. Han band Völund med starka magiska band.

Mimer konfiskerade det oövervinnerliga hämndesvärdet och förde Völund ned i underjorden där han blev fängslad i en borg, på en ö i mitten av en sjö.
Mimers drottning beordrade att Völunds hälsenor skulle kapas, då de förväntade sig oerhörda tragedier om Völund någonsin skulle lyckas fly.

 

080 DET OÖVERVINNERLIGA SVÄRDET GÖMS

 

Mimer gav svärdet till sin drottning.

Hon gömde svärdet inne i världsträdet Yggdrasil självt, bakom nio magiska lås bakom trädets årsringarna för de 9 tidsåldrarna.

 

081 VÖLUND DRÄPER MIMERS SÖNER

 

Völund dräpte Mimers yngsta söner som i oförstånd brutit sin fars order och rott ut till Völund på ön för att se hans skatter.

Från deras skallar och ögon så smidde Völund dyrbara skatter som han gav till deras föräldrar samt deras syster Bödvild.

Bödvild tog sig i hemlighet ut till ön. Där gav Völund henne en magisk dryck och låg med henne.

 

082 VÖLUND SÄKRAR BLODSHÄMND OCH FLYR

 

Völund hade i hemlighet smitt en örnhamn som han nu iklädde sig och flög mot Mimers pallats.

Han ropade ned till Mimer att han lovade att berätta vad som hade hänt hans söner om Mimer svor att inte skada Völunds barns mor, vem hon än var.

Mimer accepterade. Völund berättade då om sitt makabra dåd och flög iväg.

Bödvild födde Völunds son som fick namnet Vidga.

 

083 VIDGA, VÖLUNDS SON

 

Så kom det sig att en svuren fiende till gudarna och hela deras skapelse blev uppfostrad i Mimers och hans drottnings pallats, skyddad av samma klan som vaktade och tog hand om världsträdet. En klan med urgamla vänskaps eder till gudarna.

Vidga var arvtagare till det oövervinnerliga hämndsvärdet och bunden av blod att hämnas sin fader. Skulle han strida mot gudarna?

Endast om han gjorde anspråk på svärdet så skulle detta kunna ske.

 

084 VÖLUND OCH IDUN I TRYMHEIM

 

Völund fann Idun sin trolovade och tillsammans barrikaderade de sig inne i ett berg i Trymheim.

Oför i sin kropp, och fråntagen sitt svärd, så kunde han inte strida direkt med gudarna. Han fortsatte i stället att lägga Midgård i ruiner med sin mäktiga isande stormande magi.

Samt ytterligare, eftersom gudarnas elixir för odödlighet var i Iduns händer så skulle gudarna förlora tillslut ändå.

Tiden fick utvisa om gudarna skulle dö av ålderdom eller för det oövervinnerliga svärdet i Vidgas händer.

 

KAPITEL 6


FIMBULVINTERN SLUTAR


085 IDUN ÅTERVÄNDER TILL ASGÅRD

 

Loke tänkte bättra på sin ställning hos gudarna, och att passa på att hämnas på Völund. Han erbjöd sig att hämta hem Idun ty han hade funnit platsen där Völund och Idun höll till.

Loke lånade Frejas falkhamn och flög mot Trymheim där han lyckas ta sig in i berget när Völund var ute på jakt.

Han förvandlade Idun till ett äpple, och tog henne i klorna och flög iväg.

 

086 VÖLUNDS DÖD

 

När Völund återvänder och insåg vad som skett så kastade han sig på sig sin örnhamn och började jaga Loke. Jakten gick hela vägen till Asgård, där gudarna var redo att ta emot de två ”fåglarna”.

Så snart falken äntrat Asgård så sattes den magiska vallgraven i brand.

Völund, sårad av pilar och spjut, flög in i elden och kraschade till marken med brinnande vingar, och där mötte han slutligen Tors hammare.

 

087 SVIPDAG RÄDDAR FREJA

 

Nu var Egil återförenad, med Siv och tillsammans med sin son Svipdag och Ull.

En dag så sade Siv till sin styvson Svipdag att han var nu både stilig och rådig, samt att han nu blivit en man och måste göra någon heroisk gärning.

Helst av allt så ville hon att Svipdag skulle rädda Freja från jättarna.

Svipdag var inte exakt pigg på detta, men Siv var påstridig och inspirerad av Urd och lade fram det som en helig plikt för Svipdag.

Svipdag misstänkte sin styvmor för bakomliggande motiv, så han gick upp mitt i natten och gick till sin mor Groas gravhög. Han bad henne vakna och påminde henne om löftet hon givit honom. Svipdag berättade om uppgiften som Siv lagt på hans axlar att rädda Freja.

Groa uppmuntrade honom och sjöng magiska sånger för honom som skulle hjälpa honom på det kommande äventyret.

Ull, som var mycket fäst vid sin halvbror frågade Siv om lov att följa Svipdag.

Egil gav de två, goda vapen och stadiga hästar.

Eftersom de var Völunds brorsöner så antog man att det var Jättevänner, så de var välkomna överallt i Jotunheim.

Efter en lång resa så nådde de Belis land. Där fann de Frej och Freja som på Völunds order var behandlade som kungligheter bland jättarna.

De var trots detta under starkt magiskt inflytande. Så distraherad var Freja att hon inte noterade att Jätten Grepp var i färd med att gifta sig med henne.

Svipdag och Ull lyckades tala med Frej som var så fylld av skam inför sin hjälplöshet mot förstörelsens vintermakter så han vägrade återvända till Asgård. Han bad dem rädda sin syster Freja och ta henne bort från jättarna.

De lyckade göra detta, men på vägen tillbaka så blev Svipdag förälskad i gudinnan som fortfarande var i sömn med slutna ögon.

En natt var Freja borta och bröderna sökte henne överallt. Tillslut fann de henne som en fårherde för en jättinna.

Svipdag lärde känna jättinnan och frågade om han kunde få gifta sig med hennes vallmö. Medan jättinnan hämtade släktingarna så flydde Svipdag och Ull med Freja. De lyckades nu ta sig ända till Egils boning.

Siv var överlycklig över brödernas framgång med det heroiska äventyret. Men Svipdag var bekymrad över Frejas likgiltighet.

Siv ordnade då förberedelser för ett falskt bröllopp mellan Svipdag och en fager mö. Då kunde Freja inte längre hålla masken och erkände sin önska att gifta sig med Svipdag.

Freja måste dock lämnas åter till Asgård ogift, sådan var Siv och Svipdags plan, även om de var gudarnas fiender.

Därför placerade Svipdag ett svärd mellan honom och bruden i sängen på bröllops natten.

Dagen därpå så ledde Siv Freja in i Asgård där hon åter försjönk i trans.

 

088 FREJ ÅTERVÄNDER

 

Nu blev gudarna varse var Frej fanns, och Njord tog sitt skepp Skidbladner till de dimbeklädda skär där Beli och hans klan bodde.

Beli blev dräpt av Njord i holmgång, så Frej blev fri.

 

089 HALVDAN KÄMPAR MOT DE NORDLIGA VINTERARMEERNA

 

Halvdan samlade en stor här söder om Eystrasalt/Östersjön, för att återerövra det heliga fäderneslandet Scandia från vinterns makter.

Skeppen satte segel och arméerna landsteg på Aurvangalandets stränder.

Jättarna som hade tagit över landet vägrade flytta sig och kallade på sina nordliga bröder att hjälpa till.

Halvdan var allierad med både gudar och Mimers söner, så nu utkämpade människor, gudar och natursmeder en blodig strid med jättarna.

Fienden retirerade och Halvdans arme pressade norrut.

De besegrade styrkorna överraskades av att våren följde i segrarnas fortspår, med blommor och fåglar och grönska.

I skyn över Halvdans arme red Valkyrior beväpnande med gyllene spjut. Från deras hästars mular droppade daggdroppar som togs upp av törstande fällt.

Sinde (Dvalin), Mimers son, som tidigare hade lett migrationen söderut, ledde nu sitt folk tillbaka och anslöt sig till striden under Halvdans baner.

 

090 ISSTRIDEN SAMT STRIDEN PÅ MOINS HEDAR

En av de mest kända striderna i detta krig var Isavig (isstriden).

Frej, Delling, Dag Sindre och hans bror Bjar deltog i denna strid, men även den mäktige Vifille.

En annan berömd strid utkämpades på Moins hedar.

 

091 HILDEGEIR STUPAR I STRID

Hildegeir, Halvdans halvbror, föll i striden när han kämpade i Svenskarnas arme.

Drott hade fött honom i Sverige, medan hon var gift med klanfadern till Hildingarna, innan hon blev Skjöldborgars maka.

Halvdan föddes i Danmark och kände inte sin bror.

Hildegeir föll för Halvdans svärd efter att han sparat dennes liv. När Hilding låg döende så berättade han för Halvdan att han var hans bror.

 

092 STRID PÅ DE VÄSTRA OCH ÖSTRA HAVEN

Stora slag utkämpades även till sjöss på de västra och östra haven mot vintermakterna.

Brokk och Bjar, Sindres bröder dräpte ett fasansfull sjömonster av jätteätt.

Tor och Tjalfe rensade Danmark och Sverige från Jättar.

På Lässö så blev Tjalfe nästan dräpt men räddades av Tor.

 

093 DE SCANDINAVISKA ÖARNA ÅTERBEFOLKAS

Bland de som återuppbyggde öarna var Thjalfi, Vifille and Veseti.

Thjalfi slog sig ned på Gotland, som dessförinnan hade sjunkit i havet vid solnedgång och stigit upp vid soluppgång.
Thjalfi rundade ön med helig eld som stabiliserade den.

Vifille slog sig ned på Åland, Veseti på Bornholm.

 

094 SISTA SLAGET VID SVARINS HÖG, EGIL DRÄPT, SVIPDAG FÄNGSLAD

Halvdans arme hade slutluigen nått så lång norr som Svarins hög där migrationen hade startat i början av Fimbulvintern.

Här utkämpades den sista striden mot vintermakterna.

Egil och Svipdag anslöt sig till Nordsvenskarnas arme.

På natten innan det sista slaget, under skydd av mörker så sökte Halvdan hemligen upp Egil i Egils tält, överraskade honom och dräpte honom med sin klubba.

På valplatsen så var Svipdag fängslad.

 

095 HALVDAN, HÖG KUNG ÖVER FOLKEN

Nu böjde sig även Svenskarna för Halvdans styre, och återbefolkade hemlandet som de lämnat för Fimbulvinterns förstörelse.

Vintermakternas nederlag var nu fullständigt, som det kunde verka, men historien slutar inte här.

 

 

KAPITEL 7


SVIPDAG OCH DET OÖVERVINNERLIGA SVÄRDET

 


096 HALVDAN OCH SVIPDAG

Halvdan erbjöd sin styvson fred och lovade att upphöja honom till en storslagen kung över män.

Svipdag vad ursinnig och vägrade acceptera mutor från en man som våldtagit hans mor, dräpt hans morfar och mördat hans far.

Om Halvdan inte dödade honom nu, så svor Svipdag att han skulle dräpa Halvdan senare.

Halvdan band då fast sin styvson vid ett träd i mitten av en stor skog och lämnade hans öde till andra makter.

 

097 SVIPDAG OCH MANI (MÅNGUDEN)

Svipdag tog sig loss från trädet med hjälp av magi som Groa lärt honom.

Han överfölls av förtvivlan och drev runt i vildmarken i månskenet.
Mani talade då till honom, och sade att han inte skulle misströsta. I underjorden så håller Sinmara hans farbrors magiska svärd, gömt inne i själva världsträdet. Om han kunde hämta sin farbror Völunds magiska svärd så skulle segern vara hans.

Sinmara är tyngd av sorg och om Svipdag kunde lätta hennes börda så skulle hon säkert ge honom svärdet.

För att befria Sinmara från sorg så skulle Svipdag ge henne en skära som kunde klippa av en av Urds ödestrådar.

Mani berättade även hur Svipdag skulle finna öppningen till tunneln som leder ned i Underjorden, samt hur han skulle ta sig dit.

När Mani talat färdigt, så föll en silver skära till jorden, landade vid Svipdags fötter. Han grep den och påbörjade sin resa.

 

098 SVIPDAG HÄMTAR SVÄRDET

Efter en farlig färd, norr över snöiga berg och ödemarker så fan Svipdag porten till Underjorden.

Efter att ha stridit mot Njar som vaktar porten, so gick han in i tunneln och kom så småningom fram i Niflhel.

Han stred tappert mot Niflhels fasor, besteg berget vid Hvergelmer, såg världskvarnen vrida sig, och kom slutligen ned på andra sidan i Mimers rike. Här tog han sikte på palatset som tillhör Natt och hennes mörka diser.

Svipdag välkomnandes av Mimers sorgsna drottning och hennes dotter Bödvild. Där såg han även gossen Vidga, som var hans farbror Völunds son.

Han erbjöd Mimers drottning silver skäran, som skulle göra det möjligt att skära av tråden av blodshämnd som Urd fäst i Vidgas namn.

Svipdag tog i stället på sig plikten att hämnas Völund, så därmed så var svärdet rätteligen hans.

Mimers drottning öppnade de nio magiska låsen som separerade svärdet från världen.

Där var det i all sin glans, skinande av sin inre kraft. Han tog svärdet och bytte det mot silver skäran.

Innan Svipdag återvände till den övre världen, så fick han se de förunderliga platserna och tingen i Underjorden. Bland dessa den magiskt låsta Bredablick, där Liv och Livtrastir väntar vid Balders sida.

 

099 SVIPDAG LEDER JÄTTARNA

Svipdag kallade nu till sig alla jätteätterna i Jotunheim och gjorde klart att det var han som nu svingade Völunds magiska svärd.

Han ledde en stor arme av jättar som Gymer hade samlat. Snart blev det känt i Asgård vad som hade hänt med Völunds svärd.

Oden själv red ut med sina söner och vanagudarna Heimdal, Njord och Frej, för att undsätta Halvdans försvar av Midgård.

 

100 SVIPDAG SEGRAR

Ett dödligt slag utkämpas. Trots att gudarna vann över jättarna, så var Svipdag den verklige segraren.

Hans fantastiska svärd, bländande som solen, dräpte lika många män som Tors hammare avverkade jättar.

Svipdag utkämpade en duell med Halvdan. Halvdans klubba splittrades i små bitar som om den var träffad av blixten, och även hans brynja splittrades och han fick ett djupt sår.

Då kastade Tor sin mäktiga hammare mot Egils son Svipdag som svingade hämdesvärdet. Hammaren hade ingen verkan och återvände till Tor i smulor.

Tor själv tvingades retirera. Han bar den sårade Halvdan till en bergstop, där han kastade stora klippblock över Svipdags arme.

Svipdag ville inte svinga sitt vapen mot Njord och Frej, så han drog sig tillbaka från striden.

 

101 HALVDANS DÖD

Halvdans sår var dödliga och han gick bort där på berget. Han lämnade två söner efter sig, Guttorm som var Svipdags halvbror samt Hadding.

Hela Midgård sörjde Halvdan. Han var inte bara en omtyckt kung, men en stor kompositör och poet dessutom.

 

102 BALANSERANDE PÅ SVÄRDETS EGG

Det kunde nu sägas att Asgårds öde balanserade på eggen av Svipdags Svärd.

Hur som helst, denna gudarnas formidabla fiende hade räddat Freja från jättarna och fört henne i säkerhet i Asgård.

Hon älskade honom och väntade på hans återkomst. Hade han glömt henne?

 

103 SVIPDAG I ASGÅRD

En vacker vårmorgon så vandrade en ung man med ett lysande svärd ensam upp till Asgårds portar och tittade i förundran på det gyllene citadellet på de gröna slätterna där inne.

På en en blomstersmyckad kulle satt Freja djupt försjunken i sina drömmar, om given av några diser.

När den unge mannen hade växlat några ord med väktaren, och sagt sitt namn, så öppnades de magnifika portarna omedelbart.

De stora varghundarna som är tränade att låta ingen passera, kom nu fram och hälsade och slickade hans händer.
Väktaren informerade Freja om att hon hade en besökare, som var ingen annan än Svipdag, Egils son.

Då vaknade Vanadisen från sin slummer och hoppade på fötter. Hon kände igen sin älskade direkt och välkomnade honom med en kyss.

 

104 FRED MELLAN GUDARNA OCH IVALDES SLÄKT

Nu hade Svipdag och Freja ett ordentlig bröllop i Asgård. Idun, som är dotter till Ivalde gifte sig med Skaldeguden Brage. Tor gifte sig med Siv.

Njord gifte sig med Skadi som är Völunds dotter. Hon anlände till Asgårds portar i full stridsmundering, där hon dock var välkomnad. Hon blev hedrad med att bli upphöjd till gudinna i kompensation för sin faders död, och genom giftermålet så blev hon en av Vanerna.

Völunds ögon kastades upp på himlavalvet och blev till stjärnor, så Völund fick sin heder tillbaka till slut, så som hans bror Egil fått för länge sedan.

 

105 FREJ FÅR DET OÖVERVINNERLIGA SVÄRDET

Svipdag skänkte Völunds svärd till Frejas klan som en brudgåva, och det beslutades att Frej skulle bli dess bärare.

Svärdets natur var sådant att det skänkte ovillkorlig seger till Völund eller hans släktingar, men evig undergång till alla andra.

Med de heliga äktenskaps banden var nu Ivaldes klan sammanvävd med gudarnas klan för alltid och därför var svärdet nu Asgårds mäktigaste vapen.

 

106 SVIPDAG FÖRSÖKER ÅTERUPPVÄCKA BALDER

Nu när Fimbulvintern var över, och jättarna hade besegrats, samt vänskapsband knutits med Ivalde släkten, så fick detta Frigg att fyllas av hopp. Världens öde kunde kanske räddas och Balder kunde kanske återuppväckas från Hel?

Svipdag tog på sig uppdraget att föra Friggs önskan till nornorna och att sända hennes hälsning till Balder och Nanna.

Svipdag red Odins häst Sleipner ned i underjorden.

När han återvände förde han med sig hälsningar och gåvor.

Balder sände tillbaka ringen Draupner till sin far Oden. Nanna sände Frigg de finaste kläder samt fulla en guldring.

Ödets nornor hade sagt till Svipdag att Balder kunde visst återvända med Nanna till Asgård under en enda förutsättning. Nämligen om ingen varelse i världen kunde hittas som inte sörjt eller skulle sörja Balders död.

Snart visade det sig att det tydligen fanns en sådan varelse. En trollpacka vid namn Tökk mässade från sin grotta. ”Tökk ska gråta torra tårar över Balders begravnings bål.”

Tökk var troligen Loke eller Gullveig i förklädnad.

 

KAPITEL 8


KRIGET MELLAN ASAR OCH VANER

 

107 FREJ FRIAR TILL GERD

En dag som Frej satt i citadellet Hlidskalv och spanade på världen, så fick han syn på jättemön Gerd, Gymers dotter.

Han uppfattade henne som den vackraste av alla kvinnor och fylldes av längtan och sorg, men Frej vågade inte berätta detta för de andra gudarna som oroade sig för honom.

Av alla jättar så var Gymer den värste och en svuren fiende till gudarna och Asgård, och ett äktenskapsband mellan gudar och Gymers ätt vore ingen god ide utan tvärt om en utomordentligt farlig sådan, för hela skapelsen dessutom.

Men Frejs passion blev så överväldigande att han kände att han skulle dö om inte Gerd blev hans.

Han öppnade sitt hjärta för Svipdag, och det blev nu så att Svipdag for iväg till Gerd för att fria för Frejs räkning. Han tog med sig ringen Draupner och elva guldäpplen och lade dessa gåvor och förslag framför Gerd.

Men Gerd kunde endast acceptera frieriet på tre villkor.

Ett, att hennes far Gymer mottog Völunds svärd som nu var Frejs*.

Två, att Svipdag och Freja skulle hämta henne till Asgård.

Tre, att hon Gerd skulle bli upphöjd till gudinna.

*Varför detta absurda förslag kunde komma att beaktas överhuvudtaget, beror på att Frej var fruktsamhetens gud. Om Frej ej blev på bättre humör så skulle naturen dö. Så det blev en avvägning av två utomordentligt katastrofala vägar att gå. MW

 

108 DET OÖVERVINNERLIGA SVÄRDET I GYMERS ÄGO

Gudarna accepterade motvilligt att bli av med sitt främsta vapen, och därmed förlorade de den säkra segern som svärdet borgade för.

Svärdet var en stor vinst för jättarna även om de aldrig skulle kunna svinga det utan att förstöra sig själva.

Gymer gav svärdet till jätten Eggter, som begravde det djupt och hemligt i järnskogen.

 

109 STRID I GYMERS SALAR

Svipdag åkte till Gymers hall tillsammans med Freja. De planerade att förråda jättarna. Tor och Ull red i hemlighet norrut och gömde sig nära Gymers boning.

Gymer sade till Svipdag att han nu tänkte gifta sig med Freja och att han borde Gifta sig med Gerd.

Då skulle han få tillbaka Völunds svärd, och få möjlighet att fullfölja blodshämnden, avsätta gudarna och själv bli herre över världen.

Svipdag låtsades acceptera och nu förbereddes ett dubbel bröllop.

Men i rättan tid så störtade Tor och Ull in i Gymers hall. Svipdag grep sina vapen och Freja stred tappert vid sin makes sida.
Gymer och hela hans klan förstördes efter ett våldsamt slag och gudarna förde Gerd in i Asgård.

 

110 GULLVEIG DÖMS ÄNNU EN GÅNG

Vid denna tid så var en jättinna vid namn Aurboda en av Frejas hjälpredor.

Så snart Gerd hade kommit till Asgård så framstod det klart att Aurboda var hennes mor, och till yttermera så, visade det sig att hon var ingen annan än den tre gånger avrättade, tre gången brända och tre gången återuppståndna Gullveig.

När detta blev känt så samlades asarna i Valhall där även Aurboda var närvarande.

Tor utförde domen ännu en gång och proceduren återupprepades ännu en gång.

Se del 15, 19, 46, 62 och framåt 148

 

111 VANERNA BEGÄR KOMPENSATION

För Vanerna så väl som Asarna så var Gullveig en styggelse som ej förtjänade liv, och de misstänkte även att hennes trolldom var inblandad i Frejs oemotståndliga kärlek till Gerd.

Trots detta så var hon nu Frejs svärmor och kopplad till Vanerna genom heliga äktenskaps band.

Så därför var det deras plikt att begära kompensation för Gullveigs nya ”bortgång”.

 

112 FEJD MELLAN ASAR OCH VANER

Oden vägrade gå med på Vanernas krav, och fastslog att Gullveig sedan länge hade förverkat sin rätt att leva och blivit dömd till döden, samt att gudarna måste utföra denna dom för varje gång hon återföddes in i världen.

Han hävdade att gudarna inte kunde lastas för kompensation för den monstruösa häxan som introducerat den onda magin i världen.

En av Vanerna påpekade då att Oden själv hade använt sig av Gullveigs onda runor. Se del 60 mw.

 

113 ODEN AVSLUTAR MÖTET

Rasade över att bli påmind om denna olyckliga händelse, så kastade Oden spjutet över de församlade Vanerna, menade att detta gräl skulle inte bli löst med ord utan med vapen.

Därmed så löste Oden de ålderdomliga vänskapsbanden mellan Asar och Vaner.

Vanerna lämnade Asgård.

 

114 VANERNA KRÄVER ODENS AVGÅNG

Vanerna kom till slutsatsen att, sedan Oden och Gullveig båda var skyldiga till samma brott, så borde Oden kliva ned från sin tron, som han själv genom detta skymfat.

 

115 MIMERS DÖD

Mimer försökte mäkla fred mellan Asarna och Vanerna, men blev dräpt. Det var troligen Loke som låg bakom.

Mimers huvud sändes till Oden, sedan Mimer hade handlat för hans räkning.

Vem de än var som begick detta dåd, så framstod det som att det var Vanerna som hade dräpt Mimer.

 

116 MIMERS HUVUD

I Odens vård så förvandlades Mimers huvud till ett gyllene huvud som kunde tala, ge svar på hans frågor och ge honom goda och ärliga råd.

Ända sedan Oden fick Mimers huvud så har hans gärningar varit visa och sanna.

 

117 DE SJU SOVANDE

Mimers sju äldsta söner, de storartade natursmederna, drog sig nu tillbaka efter sin fars död. Trötta på världens slit och sorger, övertygade att endast Ragnarök kunde rena världen.

Så de gick till sängs och deras sömn kommer att vara genom tidsåldrar.

Natten är sänkt över deras tysta salar.

Världskvarnens brummande och Hergelmer utbrott kan inte störa deras slummer.

I deras palats finns ändlösa salar fyllda med vapen och fantastiska skatter som de gjort.

I en av deras salar sover deras hästar i full stridsmundering.

Dödliga män vilkas ödet det är att se deras palats får inte störa de sju sovande, annars kommer de att bli straffade med dödlig sjukdom som förtär dem.

 

118 GUDARNA SPLITTRAS

I Asgård stannade Oden samt Tor, Tyr, Brage, Vidar, Vale, Forseti, men endast Skadi av gudinnorna.

Frigg Odens hustru återvände till Vanernas klan, men även Frej, Freja, Svipdag och Ull tillsammans med andra Vaner och alver, förutom Höner som förlorat sina ägor i Vanaheim och som togs över av Lodur.

 

119 ASGÅRD I VANERNAS HÄNDER

Efter en lång belägring så erövrade Vanerna Asgård.

Njords yxa bröt upp låsen till portarna och Vanernas armer fyllde de heliga slätterna.

Asarna lydde Mimers huvud och lämnade frivilligt Asgård, så ingen gud skulle bli dräpt och universums ordning bli rubbad.

 

120 ULL BLIR HERRE ÖVER ASGÅRD

Vanerna och alverna bestämde att en av dem måste ta över Odens namn och funktion för att kunna mottaga böner och offer från människor som var troende.

Detta måste vara en gud som inte har en fast funktion i världens ordning, så Ull blev utsedd.

Detta ombyte av auktoritet i Asgård involverade inte några revolutionerande förändringar, förutom vissa nya och striktare regler rörande offer.

 

121 MANHEIM

Manheim är namnet på det land som Asarna slog sig ned efter sitt uttåg från Asgård.

Men de var inte passiva, utan fortsatte skydda världen och sina speciella skyddslingar.

 

122 ASARNA STÖDJER HALVDANS SÖNER

Nu när Vanerna styrde Asgård, så fruktade Asarna att Svipdag kanske skulle komma att utnyttja situationen och passa på att hämnas på Halvdans söner.

Tor skaffade därför fosterföräldrar till de två bröderna i Sverige. Guttorm åkte till Hafli, och Hadding togs emot av den mäktige Vagnhövde.

Hur som helst så hade Guttorm inget att frukta från Svipdag. De var båda Groas söner och när Guttorm fick veta att Svipdag erbjöd honom ett stort konungadöme vid Rhens stränder i västra Germanien, så accepterade han och blev därmed kung över de västra Teutonerna. Som genom sitt namn (God-Hormur) mottog välsignelsen från Hermionerna.

 

123 JÖRMUNREK (EORMENRIC)

Jörmunrec (Eormenric) var det namn som Guttorm fick som hög kung över de västra Teutonerna.

 

124 SIFKA (LOKE)

Sifka hette en man som en dag dök upp i Jörmunreks hall.

Han påstod sig vara herre över baningarna. Han blev Jörmunreks anförtrodde rådgivare.

Denne Sifka var ingen annan än Loke i förklädnad.

 

125 HADDINGS DÅD VID UNGA ÅR

Svipdag bestämde sig motvilligt att behandla Hadding på samma sätt. Han erbjöd honom ett stort kungadömme som varit hans fars. Men Hadding vägrade ta emot gåvor av sin fars bane man.

Sifka/Loke sökte Hadding för att lönnmörda honom, så han var inte längre säker hos sin fosterfader Vanghövde.

En kväll så uppenbarade sig en enögd ryttare på en åttafotig häst. Denne uttryckte artigt tack till Vagnhövde, placerade pojken i sin sadel och red genom luften hela vägen till Manheim.

Väl där så fick pojken lektioner i runor, visdom och vapen.

Oden sjöng magiska galdrar för skydd och gav honom en dryck (Leifslogar), som gjorde det möjligt för Hadding att bryta alla lås och bojor.

En norna visade Hadding vägen ned i underjorden där han fick se det förunderliga som döljer sig där.

 

126 MÄRINGABORG

När Hadding växt upp så sändes han till staden Märingaborg.

På vägen dit så blev han utsatt för ett bakhåll av baningarna ledda av Loke. Men han lyckades fly genom att andas på bojorna som då låstes upp.

När han nått Märingaborg så återfann han många av sin fars vänner som samlats där, då de flytt undan Svipdags vrede.Bland dessa fanns Hamal och Hildebrant. Se 72.

De planerade en revolution bland de östra Teutonerna under Haddings ledarskap.

 

127 VIDGA VÖLUNDS SON

Mitt i alla förberedelser så red en ung hjälte in i Märingaborg.
På hans sköld fanns ett heraldiskt märke visande en smeds hammare och tång.

Detta var Vidga, Völunds son med Bödvild. Varande Svipdags kusin, så var det hans plikt att strida mot halvdans klan. Vidga utmanade Hadding till enskild strid, var framgångsrik och vann, men dräpte inte Hadding utan sträckte ut sin hand i vänskap. Vidga levde därefter länge i staden där han vann vänskap och respekt bland invånarna.

 

128 HADDING LEDARE FÖR DE ÖSTRA TEUTONERNA

De östra Teutonerna var nu redo för revolt. Hadding red bland dem och hyllades som hög kung. Han sade motvilligt farväl till sin gode vän Vidga som reser för att inställa sig vid Groas söners sida, Svipdag och Guttorm/Jörmunrek och de Västra Teutonerna.

 

129 THEODORIC, DIETRICH

Theodoric, Dietrich är Haddings namn efter att han blev kung över de östra Teutonerna.

 

130 MÄNNISKANS FÖRSTA STRID

Svipdag nedsteg från Asgård till Germanien, och kallade Svenskar och Daner att gå i strid mot Theodoric/Hadding.

Enorma stridsskepp byggdes för att kunna transportera de skandinaviska krigarna till södra fastlandet, där de förenades med Jörmunrek/Guttorms arméer.

Valkyrior red i skyn, några från Vanaheim, andra från Asgård, och ytterligare andra från Manheim. Jörmunreks arme var förstärkt av Halfli, som anlände med en jätte-möerna Fenja och Menja. Haddings arme var förstärkt av Vanghövde och hans dotter Hardgreip.

Svipdags barder gjorde klart för Svipdag och Jörmunreks soldater att skulle de falla i striden så var de garanterade en plats i Frejas hall Sessrumner. Theodoric å andra sidan lovade sina soldater en plats i Odens salar.

Striden som följde var lång och svår, och varje natt kunde de uttröttade soldaterna se ett fantastiskt skådespel i skyn. Det var den övernaturliga striden mellan Asar och Vaner.

Men även under dagtid då män stred mot män, så var de övernaturliga krafterna i rörelse. Så snart ett mörkt hagelmoln hotade att innesluta Haddings armeer, så kunde soldaterna se Oden och Tor som med Hammare och gyllene spjut skingrade det dåliga vädret.

Snart stod den avgörande striden och stora heroiska dåd blev gjorda på båda sidor, men Sifka/Loke, som hade hållit sig väl undan huvudstriden, lyckades dock att rada upp de västra arméerna på ett sådant sätt att Haddings arméer skingrades.

Hadding/Theodric blev totalt besegrad.

Han fick fly till Manheim tillsammans med Hamall och Hildebrand.

 

131 FRED

Freden kom till Midgård och stannade under många år. Svipdags underkonungar och hertigar styrde Germanien under generationer. Freja födde Svipdag två vackra döttrar, och en son som fick namnet Asmund, som blev härskare över det norra kungadömet.

 

132 LOKES/SIFKAS ONDA DÅD

Sifka uppehöll sig fortfarande vid Jörmunrek/Guttorms hov. Med lögn och förräderi skapade han konflikter bland de Teutonska härskarna.

Guttorm önskade att gifta sig med Svanhild, dottern till en nordlig kung.

Han skickade sin son Randver åtfölj av Sifka för att föreslå äktenskap med henne. Hon accepterade detta med glädje och följde Sifka och Randver tillbaka till Guttorms hov.

Sifka lyckades nu övertyga Guttorm att Svanhild hade varit otrogen med Randver.

Rasande så lätt Guttorm hänga sonen och Svanhild lämnade även jordelivet på Guttorms order.

Svanhilds bröder Sörli och Hamder, svor att hämnas sin systers död.

Båda dessa bröder blev dödade under deras försök att döda Guttorm, men de lyckas såra honom så illa han led svårt fram till sin död.

 

133 JÄTTARNAS KRIG

Splittringen mellan Asar och Vaner resulterade i en koordinerad attack på Midgård från Jättarna.

Jättarna kom med det löjliga förslaget att Asarna skulle deltaga i attacken, men Oden som brydde sig mer om människornas väl än Asarna, varnade Vanerna om denna förestående attack och erbjöd även assistans emot jättarna.

Hela skapelsen var nu i fara och all hjälp var mycken behövd.

Jättearmén som nu svämmade över in i Midgård och över Bron bifrost var så stor att den tyckes oövervinnerlig.

Men Asar, Vaner, alver och människor förenades mot jättarna och vann en storartad seger.

Antalet jättar som föll i detta slag var så stort att Elivågors stränder fylldes med kroppar.

Ända sedan denna tid så reducerades jättarnas antal så drastiskt att de inte kommer att utgöra ett hot, åtminstone inte tills Ragnarök står för dörren.

 

134 ASAR OCH VANER SLUTER FRED

Tacksamma för Odens storsinthet, så kallade Vanerna Oden tillbaka till Asgård och gav honom tronen åter.

Freden signerades med tre förbund.
Ett, att Vanerna hädanefter skulle bortse från, och inte lägga sig i, Odens handlanden som de inte tyckte om.

Två, Om Gullveig återföddes så skulle hon inte avrättas utan förpassas i exil till järnskogen.

Tre, de som föll i strid skulle från och med nu delas av Asar och Vaner så länge denna värld består.

 

135 MÄNNISKANS ANDRA STRID

I östra Germanien hade nu en ny generation krigare tagit över och pånytt höjde Theodorik/Haddings baner.

Åtföljd av Hamall och Hildebrand, så klev Hadding åter fram som ledare för de Östra arméerna.

Gudarna försökte sig på att mäkla fred men Loke hetsade på Guttorm/Jörmunrek och Svipdag mot krig.

Gudarna höll rådslag och dömde att Svipdag måste värna freden och lämna över sin fars kungadöme som han ärvt, men Loke hade totalt förblindat Svipdag så han lyssnade varken till frejas tårar eller Gudarnas dom i målet.

Svipdag beordrade sin son Asmund att samla Svenskarna, Danerna och Guttorms arméer.

Och åter var det krig mellan de Teutoniska nationerna.

 

136 SVIPDAG FÖRSVINNER

Gudarna sände Svipdag en sista varning och beordrade honom att lyda dekretet från världens härskare.

Han brydde sig inte om detta.

Svipdags flotta satte segel över Östrasalt, men halvvägs så stod det klart att Svipdag hade försvunnit.

Gudarnas vrede hade tvingat honom att ångra sitt övermod, så ha hoppade ned i Östersjöns djup. Där hade han förvandlats till ett fruktansvärt monster.

Desperat och nu ödmjuk dök Svipdag ner i de bottenlösa djupen för att stanna där förevigt undan gudars och människors ögon.

Gudarna höll hans öde hemligt för Freja.

Svipdag son Asmund tog över ledarskapet över arméerna.

 

137 JALK ANLÄNDER TILL ASMUNDS HOV

Guttorm och Asmunds arméer förenades, Sifka var närvarande som vanligt.

Mitt i natten så kom en lång enögd främling till Asmunds tält.

Han kallade sig Jalk och varnade Asmund från att attackera sin farbror. Asmund var helt i Sifkas händer och vägrade lyssna till Jalks varning.

Den enögde främlingen besökte därefter Hadding och hade en lång diskussion med honom och has förtrogne Hamall.

 

138 EN NY TYP AV STRIDFORMERING

Jalk lärde Hadding en ny typ av stridsformering, den kilformade uppställningen som sedan dess varit helig för Teutonerna.

 

139 VAGNHÖVDE

Nästa dag så startade striden men Vagnhövde hade blivit fördröjd och saknades i Haddings arme.

En enögd krigare som kallade sig Kjalar, mötte Vagnhövde på vägen till striden, tog honom på sin åttafotade häst och flög genom luften mot striden.

När de var direkt över Haddings arme så satte Kjalar ned Vagnhövde på precis den plats han var mest behövd.

 

140 HADDING SEGRAR

Sifka/Loke hade hand om strategin för Asmund och Guttorms styrkor, men den kilformade stridsformeringen var för mycket för honom.

Odens visdom knäckte Lokes onska. Asmund tvingade sin arme in i Haddings tills han föll för Haddins och Vagnhövdes svärd.

Tragiskt nog så föll även Vidga, Völunds son i denna strid, men somliga säger att han kastades i havet och var räddad av Mimers döttrar. Innan dess så besegrade han hundratals män och endast Vidga hade kraft att besegra Hadding, men kunde inte pågrund av den svurna vänskapen dem emellan.

 

141 ÄNNU EN GÅNG FRED

Efter att Asmund var fallen så höjdes en en vit skjöld, och de teutonska härskarna stiftade åter fred.

Sifka/Loke var försvunnen. Germania delades upp mellan Hadding, Guttorm och Asmunds son.

142 Hadding

Hadding blev en god och omtyck kung.
De teutonska ledarna kunde samsas, så snart Sifka/Loke var borta ur bilden. En stor vänskap föddes mellan Hadding och Asmun’s son, vilken nu styrde Sverige. Denne tog senare sitt liv när Haddings döds bud felaktigt kom fram. När Hadding senare hörde om denna tragedi gick han villing i döden själv.

 

143 Freja söker Svipdag

Freja iklädde sig sig falkhamn och flög över världen sökande efter sin älskade.
Till slut fann hon honom simmande i havet vid en skär kallat Singasteinn.

Hon kände igen honom på ögonen och stannade vid hans sida.
Freja bar den gudomliga Brisingamen som för alltid reflekterar det rörliga havet.

 

144 Svipdags död


En dag badade Hadding i havet nära skäret Singasteinn. Had stötte då på ett sjömonster och dräpte det efter en strid.


I samma stund uppenbarade sig en vacker kvinna vid hans sida och anklagade honom för att ha dräpt en av vanerna. Han måste därför gälda detta om inte Frejs vrede skulle falla på honom med digra konsekvenser.

Hadding förstod genast att det var Svipdag han dräpt och fröjdades för hämnden för sin far som nu var jämkad.

Trots detta betalade han kompensationen som krävts för att avsluta den onda cirkeln av blods-hämnd och stärkte därmed banden till Svipdags ättlingar.

 

145 Striden över Brisingamen

När Freja visade sig för Hadding, låg Brisingamen oskyddad på Singasteinn skärets stenar. En säl kravlade upp på stranden. Detta var Loke i förklädnad.
Gudarna letade överallt efter honom och Loke insåg att Brisingamen var den enda skatten som skulle kunna köpa hans liv.
En annan säl kravlade upp och attackerade Loke. Loke såg in i ögonen på denna säl och förstod att det var Heimdal i förklädnand. Loppet var förlorat och Loke hoppade ner i havet och försvann. Heimdal tog Brisingamen till Asgård.
I asgård sitter nu Svipdag bland einherjarna, och Freja och Svipdag lever där i lycka.

 

146 Loke Fångas in


Slutligen efter många mödor lyckades gudarna fånga loke i Franangsfors, där han levde förklädd till en lax.
Gudarna placerade honom i en grotta på ön Lyngvi belägen på sjön Amsvartnir. Sigyn, Lokes fru ville dela hans öde och finns vid hans sida.
I den mörka grottan vilar Loke på tre vassa stenar som likt svärd tränger in i hans rygg. Han är bunden med inälvorna av sin varg son.

En skräckinjagande orm hänger över hans ansikte och giftet droppar. Håret är insmetat med gift som torkat till spikar. Sigyn försöker samla upp giftet i en skål och när hon tömmer den skakar marken av Lokes kramper.

 

147 Bindandet av Fenrisulven


Fenrir, Lokes gigantiska varg-avkomma, blev även fängslad på ön Lyngvi.

Det var här som Tyr förlorade sin hand när han höll den i vargens mun, som en pant för att vargen skulle gå med på att det magiska obrytbara repet lades om vargen hals.

 

148 Gullveig bannlyst för sista gången

Gullveig, som återfötts som Angboda, var bannlyst till järnskogen. Hon var magiskt bunden att stanna där till ragnarök.

Fenrisulven ylar från skuggorna och hennes bror Loke skakar bergen i vanmakt då hans fru tömmer bägaren med gift som då droppar i hans ögon.

Eggter, väktaren av alvsmeden Völunds oövervinnerliga svärd är redan där.

I järnskogen stannar Gullveig tills denna världens tid är ute.

Ett svagt skimmer lyser upp mörkret. Det är metallen som smiddes i hat och som härdades i Nifelhels isiga virvlar, fortfarande lika skarp som när smeden drog fingret utmed eggen för länge sedan.

Här i järnskogen väntar svärdet på den slutgiltiga striden mellan gott och ont.

 

149 Världens förfall, del 1

Trots att ondskans anstiftare var fängslade och gudarna fortfarande vandrar bland mänskorna, kunde ondskans säd, som såtts av Gullveig och Loke, fortfarande bära frukt i mänskornas sinnen.

Världsträdet åldras nu allt snabbare utan sin vårdare Mimer och hans goda söner. Mänskligheten förflackas för varje dag som passerar.

 

 

 

 

*Hem *